Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Människor har ibland så kallade 'risktillägg', trots att viss forskning på området vill ha dem till att kallas 'rikstillägg'. Min mormor har receptet på 'evig ungdom', och hon vill inte berätta om det heller. Men hänger sig kvar, det gör hon.


Generositet, vad är det?




Jag känner mig i och för sig generös. Men det är väl bara en känsla? Det kan ju vara en tanke, om en säger så. En vacker tanke, som en blomma, en syrén med blommande knoppar, stora gröna blad på ett träd med stam och frukter som är väldig lika äpplen eller päron. Ett sådant där träd som gärna vattnas med urin eftersom det kan innehålla en myckenhet av vatten, det mesta består ju ändå av vatten, om en säger så. När det kommer till just den blomman, som är så lik prästkragen i sin prakt, gör den ju skäl för namnet och kan på det viset även göra att en påminns om den där tänkta resan till Neapel för ett par år sedan. Trots att den sedan gick till Västerås, så var det ju faktiskt en vacker tanke, som sagt. Den om Milano fick läggas i malpåse i och för sig. Men som öde finns i en sådan säck, utöver sorger ofta, kan det delas även av andra städer. De är i och för sig kända, i en del tävlingar, frågesporter och liknande, bara så onämnda här. De städer jag redan nämnt är förstås inte de rätta, utan får låna sina namn till texten. I själva verket är det helt andra ställen. De är inte belägna i Norge. Bara för att ta ett exempel. När en kompis till mig tar bilen till staden, så tänker jag ibland att det är för att göra någon en tjänst. För om inte han tog bilen in till staden, så skulle ju bara någon annan göra det. Då känns det ju bra om han gör det istället. Han bör få en blomma i gevärets mynning. Men det får har inte just den dagen. Inte ens om han skulle vara kvinna så skulle han få en blomma, en ask choklad eller en tanke om just äppelträd. Men hans fru kan sjunga och det med besked. Hon jobbar som utropare på ett auktionshus, har en sorts klubba i handen och sjunger ibland sina budskap. Hon skulle behöva en blomma i gevärets mynning. Det är förstås en sådan där replik. Men de människor som nämns i texten är inte ägare av gevär. De har helt enkelt inte licens, jägarexamen eller ens en tanke på att betala avgiften för att gå med håven. Neapel, för att säga något om den staden, är att jag inte har satt min fot där. Jag vet alltså en massa om städer som den. Att den är full av hus och människor, har vägar och gator samt ett känt namn. Jag brukar göra mina affärer på sommaren, när det inte blåser, inte är nederbörd och om bilarna i diket har kommit dit på grund av sina förare och inte av mer tekniska skäl som har bilen att tacka för sin existens. Annars är ju Frankrike ett fint land som härbärgerar just städer, äppelträd och en hel radda med flaskor innehållande sådana där drycker. En del lådor, kan man säga, innehåller även den vätska. Flaska eller lådor, det kan ju vara tanken, eller känslan. Pennor är nog bra, men datorer kan ju annars vara något mer moderna. Inte behöver de pennvässare heller, kautchuk eller brevpapper. Frankrike har haft pennor länge och i en del fall har vanan att bita i ena änden kunnat härledas just dit. Det sägs att det var en blomsterhandlare som startade en sådan trend, i Frankrike då. Var det hade sin som vagga är dock mer svårt att säga. Finns det gäss i Kina? Om de var först med att tillverka papper, var de först med blyertspennor också? Annars har en ju hört att tryckpressens vagga nog inte stod i Paris precis. Men som sagt, äppelträd har de. En del säger att de har syréner i den staden, i dess hägn eller dess nära påfarter.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 375 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-01-19 21:11



Bookmark and Share


  genni
Något du kan, det är att skriva!
2017-01-19
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP