ett brev är en själ, en vittra, en hand

som öppnas och lyser en stund

en droppe som glimrar minuter av längtan,

en vän att krama när väntan är lång

ett brev är en frände, en förtrollande slända

en vindling längs banor som nya för dig

en glänta i skogen när du gått vilse

en arm om din skuldra när kylan slår till

ett brev är en liten stund att bevara,

att hålla en sluten näve omkring

ett brev är en händelse stor i ditt hjärta

en älskad hör av sig, på nytt all den gång

tid mellan platser då himmelen ruvar

på svaren du undrat var de blev av

chanser som dröjer och svaren som gömmer

på känslor, på aningar, dofter och rus

vart går du med timmarna när du är ensam

vart vänder du blottor en dag som den här

befinn dig för all skull inte för nära

de brännande nässlor som dröjer sig kvar

låt gå att de finnes intill dig vid stormar,

så nära som dagningar flödar bredvid

varthelst du vill samtala, vandra intill

varthelst som passionen får råda

varthän du än vrider din läst ska du se

att alla som älskade ännu bor kvar

© Birgitta Wäppling, 15 januari 2017

 med inspiration av titeln på 2016 års antologi "Ett brev är en själ" (poeter.se)