Jag förbannar mig själv att jag läste svaret på jobbet. Reaktion på orden blev för påtaglig, reste mig och gick till närmsta kaffemaskin. Tankarna for iväg och tog skruv, men stängs raskt, vid kaffemaskinen och småpratet där.

Det är precis över elva år sedan. Åkte iväg dan innan för att var på plats när cermonin skulle äga rum.

Du kommer dit i tid och blir glad över att träffa favoritkusinen efter så många år. Men det är klockan som slår när du står upp du blir påmind.

Farbrors lekkamrater tar farväl,
det blir en text,
och även nu tickar klockan på sekunders vis
dörren går upp på glänt till evighetens is

mullpåkastningen ljuder

sjuttioåriga pojkar har kepsen i hand

tackar varmt
för leken, busen, fisket, jakten
vi ser den stora sömnen framför oss

stående.

Och efter ha läst ”Fältarbete” och lite ur ”Dit man hör” som en fåfäng avledning får orden från minnesstunden övertaget. Jo, han ville också gifta sig med en sjuksköterska, dagarna innan han dog. Hans fru hade dött ett tiotal år tidigare och livet hade gått vidare tills sjukdomen tog över. Vet inte vilken.

Påmind om tidens korthet, livet vi lever här och orden.