Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Men det var ju - bara ord

Bara ord.
Och endast ord.
Avklädda ord.

Uthorade ord
(vid något bord).
Utropade ord...
budgivna ord.

Ja. Bara ord...
vid ett bord.

Allför nakna
för att kunna helt beskåda
(med blicken ständigt dubbel)
eller att hålla rätt på tungan.
Kunde bränna nästan
vemsomhelst
som dessa orden än har vidrört.

Förbjudna ord.
Förljugna ord.
Övertalade ord.
Outtalade ord.

Extra tabubelagda...
och obesjungna ord.
Dom som alltid
har viskats+skrivits där inunder.
(bordet och täcket)

Alla dessa ord.
Som kanske bara och endast
är just bara några ord.
Bara prat....
(Prat och tjat) vid ett bord.
Men inget mera tal.
Bortglömt dryckeskling
när hjärtat slås
och hela själen dånar på.

Ja. Bara bara ord.
Kejsar-ord.
Dom som ju verkar just så nakna.
Fastän dom ju redan var helt täckta
med ännu mer kläder och trams.
Ditten och datten
om inget och katten.
Med smycken juveler.
Allting som låtsas i skenet.
Gnistrar och glimmar.
(Så förfärligt hur magiskt)

Istället för verkliga
märkliga
avklädda ord.
Våra ärliga ord.
Förfärliga ord.
Eller outhärldigt härliga ord.
Och själens sjungande dånande
glittrande klingande ord.

Så har vi nu bara...
just bara
ju bara
dessa bara ord.




Fri vers (Fri form) av Verner Forsman
Läst 161 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-01-17 20:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Verner Forsman
Verner Forsman