Jaget skalar clementinen sakta
och i ett enda stycke.
Som var det ett levande väsen.

Handen håller om frukten,
känner med huden dess yta,
dess som referenser om hur att vara.

Varsamt smekt blir den
av ännu som forskande händer.
Delar den så det bildas en öppning.

Tungan glider in där,
som ville den utforska
fruktens mjuka inre.

Dess mjuka och möjligt skrovliga väggar.
Ännu är det som en enda klyfta
att smeka och smaka.

Med en enda lång suck.
Slutna är nu
ansiktets ögon även.

Munnens läppars mjukhet
känner sig fram i blindo.
Smakar sig fram, smeker sig fram.

Pilande fram och åter,
som vore tungan en orms.
Som är det en utforskande lek.

En början med ett möjligt slut,
bara i sikte ännu inte
och i mörkret

väntar en sorts upplevelse,
en möjlig sensation
av dofter i näsan uppenbarade.