Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

De två ögonen

De två ögonen, se nu riktigt noga
hur ena ögat ser med ett tredje öga

runda och ovala stenar vid stranden Au
vinterpupillerna släpper in hungrande ljus
för ljusningar att se allt tydligt.

Ingen nebulosa - bara klarhet.

För en gräns finns, där blicken stannar till
i väntan förutsägs nästa moment.

Ett tak på ett hus guidar blicken uppåt till takåsen.
Det kvittar inte vilken fågel som sitter där och kvittrar utan måste vara en tradition.

Näktergalen viger in våren i körsbärsträdet i blom. Kråkan kraxar och kan bli glömd. Tranan är på flykt efter värme och liv. Gråsparven är smått och bär på en liten höjd i reträtten. Han med storken vill para sig.

Hålla lätena nära jorden för vem skulle annars höra dem?
Gömmer sig mot undre våningar ned i stilla jordkällare med potatisar, några har redan bleka utväxter.

Breda utstickande tidstrådar hit och dit,
nästan på måfå syns utskotten sticka in
i gul fruktmassa.

Om månen smakar eller sover.

Om de inte ser ut som små beniga händer...
ögonen följer dem, naket levande kött,
likt kärlen i ögonens blodförsörjande vävnad

Tiden har en längtan till att äta mycket
två ömma ögon vattnas av glädjestyrkan
från den ömma roten i jordgångarna.

Och då sjunger näktergalen och gråsparven.

Om jorden alltid haft blått vatten av himlen
så har ögonen vitt av tårvätskan
Se nu om allt kan bli transparent
mellan mig själv och omvärlden.

Ingen gräns finns mellan de två ögonen
och världen därutanför, visst ser floden likadan ut
för varje gång man ser den. Inte förloppen

Iris skulle kunna vara ett namn.
Ögongloben är ett begrepp.
Synnerven har ett predikativ
ser

De två nyfikna ögonen pejlar in allt och ser att ingenting är likadant.

Sedan kommer handen som inte vill säga något.
När handen vill visa är ljuset viktigt.




Övriga genrer av frun
Läst 195 gånger
Publicerad 2017-01-20 11:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

frun