Vitt papper med svarta ramar sitter på väggen och hånskrattar till mig. Fantasin gör djupdykningar med en undran om vad som menas med detta? Inte ens en signatur finns med på detta papper?

Linnepapper med fin struktur. Högblankt. Alltså ett fotopapper av utsökt kvalité. Ramvirket är också av kvalutta.

Måtten är ungefär sextio gånger fyrtio centimeter. Tavlan sitter helt ensam på den nakna vita väggen och på en framträdande plats så att ingen kan missa att se den.

Mittemot finns en skön rosa fåtölj. Slår mig ned i den och blundar. Tystnaden är fullkomlig.

Letar i mitt inre efter ett eget fotografi för att kunna ge liv till detta vita papper. Minns den magiska morgonen med solens uppvisning.

Hela solens sida från sin del av himlen fick mig att vara inne i en magisk värld. Allt skiftade från rosalila/blått till gulorange. Färgerna växlades när jag vandrade fram.

Jag var helt upptagen med att vara inne i ett skimmer av guld och ockra. Husen glänste av onaturlig skönhet. Allt andades frid. Gåtfullt skimrade solens sken.

Mitt hjärta fylldes av varsam tacksamhet. Suddade bort trista effekter som inte gjorde sig bra i detta fullkomliga gudomliga. Bara vara i ögonblickets ögonblick.

Tittar upp och ser att det vita pappret är fyllt av allt detta magiska som jag har upplevt.

Hur är detta möjligt? Fotot är helt fyllt av dessa underbara färger.

Reser mig upp och ser att klockan har förflyttat sig framöver. En hel timme har försvunnit.

Njuter återigen av mitt foto och går sakta ut från rummet. Något ber mig att vända och jag går in igen.

Fotot är nu helt blankt igen.

20 januari 2017