Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Födas, föda, dö.


Krigaren

Vem är du, varför kommer du med natten i din famn?

Människans villkor är ett ständigt kamp mellan mörket och ljuset, mellan gott och ont, olika poler på samma sträcka. Utan det mörka finns inget ljus, utan förödelse finns inget ny början. Varande är ett ständigt övergång från den ena formen i nästa och bara mörket kan övergå i ljus, och ljus kan bara övergå i mörkret. Människans inre har många rum, alla är lika mycket människans.

Vem är du som bär mörkret?

Ett liv är upprinnelse till mycket rörelse och många former. Jag har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Jag är en del av dig. Jag är den delen som skyddar, därför är jag också skyddad.

Du kan inte se mitt ansikte, för det är ditt ansikte. Jag har rustningen för att ingen ska se att där inuti finns det en sårbar kvinnokropp. Du kan se mig genom att blunda. Du kan se mig genom att känna mig.

Jag bär mörket för det är slutet, som är förlängning av varje början. Jag är en del av dig, den andra delen är ljuset. Jag är den styrka du inte vill kännas vid. Jag är den svaghet du vill dölja. Jag är allt i ett. Jag är alla hemligheter och all kunskap.

Jag bär mörket för i mörkret ser du endast inåt, och endast då upptäcker du dig själv. Jag förlöser. Jag gör att du vaknar och föds. Mörkret är endast ljusets baksida, svarta hålet som håller allt i existerande, som allting vilar i, och som ljuset är en förläggning av.

Fråga inte mig vem jag är, fråga dig själv, för du och jag är ett.




Fri vers av Dobrica Vukovic VIP
Läst 249 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-01-20 23:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dobrica Vukovic
Dobrica Vukovic VIP