Jag visste inte då
Att doften av solvarmt galontält
var mötet med Gud
Jag sökte honom så många år efter den sommaren
Tackom och lovom
Det slog mig aldrig då
att jag kunde söka på en liknande plats
Bland hårda träbänkar och varm Bödasand mellan mina träskotår
Men att den ursnygga guden på scenen
med en typisk snedlugg på amerikanska
lätt skulle kunna frälsa mig
Det visste jag
När jag hörde honom sjunga om välsignelsen
kände jag hur förvirringen brände
Var Gud sådan
Så otroligt lyckligt lottad jag var
att jag blev en av de flickor
som går fri