det finns något mjukt sällsamt därinnanför

som förts vidare från anmoder till anmoder

från tid till tid

och över generationer

allra käraste Magna Mater

anade du vad du förmedlade

en styrka så stor och orubblig att bekymren tvekade

att sorgen fick svårt att fästa

att armar ändå bar

du förmedlade din blick till din dotterdotter

och till dina barnbarns barn

och kanske ändå även

till din dotter

fast hon inte förstod det då

när hon som bäst hade behövt det

och ännu bärs din anda vidare

som ringar på kommande generationers vatten

 © Birgitta Wäppling, 22 januari 2017