~~¤~~

Låt mig varligt... strandgungas...
återfödas...

till en skummande vågkam
med Förlåtelsens inre mjuka brus

Svalla... rulla... mäktigt...
mot hatets...
granithårda väggar...

Smeka dem långsamt...

till en stoftatoll av blått...
månstråleljus

Himlapoolens...

många miljarder stjärnor
blinkar Änglastänk över
Kärlekens rosa seans

när krigets o hatets
grymma lakejer

fått sina milda domar...
sin Eviga...
blomsterkranz

Då samlas vi alla...

i en gyllene Havsgondol...
Fullriggarseglar mot
ömhetens atoll...

i dur... aldrig i moll...

Atollen kristalliseras...

till ett blånande rymdskepp
för glimrande softsurf
på cyberrymdens hav

till en fjärran... Paradissfär...

utan sjukdom... utan grav

Vi svävar...

genom asteroiders
strålande nollpunktsbälten

genom Kosmos ofattbara intelligens

Blippar Kärlekstelepati till varandra

här... där Livet föds... brinner... bränns

Solkoronan bildas av...

oss alla eruptioner tillsammans
med ljusarmar som omfamnar allt
Här finns alltid närhet o värme
fastän i rymden är det Zero grader...
Hjärtisande kallt

Helhetens mjuka guldpuppesrumsro...

har vi nått då...
Nirvanas... inre cirklande sfär

där vi alla är intimt förbundna
med varandra i vårt Rosenbo
Endast Kärleken... existerar här...

                 ~~¤~~

© Bo Himmelsbåge