En kompis hade en tid, en ganska lång tid säkert även, som hobby att åka buss. Vilket hon säkert inte är ensam om precis. Hon lyckades locka mig några gånger också. Hon kunde åka från en ändhållplats till en annan. Inne i stan (Stockholm) går det dessutom att åka mellan två sjukhus, fram och åter om en så vill. Jo, men jag införde i och för sig att denna hobby säkert kunde innehålla resa med tåg även. Lokalt inom länet i och för sig, men ibland även utom länet om det lät sig göra mera planerat också. I alla fall skulle jag besöka en vän om kvällen nu i januari och det är en sådan där resa med först tunnelbana och sedan buss, en smula umgänge och så resa hemåt igen då. Resan tillbaka var bara händelserik på slutet, men början var intressant, kan en väl säga. Efter några stationer klev det på en kvinna som hade en del saker för sig och när hon stökat undan de första prövningarna säkert så underhöll hon resten av vagnen också. Plötsligt hördes det ett trummande ljud och en man som satt en bit från mig böjde sig bakåt och undrade säkert var ljudet kom ifrån och nyfiken som han var ville han därför ta reda på orsaken. Men en smula irriterat vände han sig om igen, men just en smula oförättat ärende säkert. I alla fall ville jag också stilla en sådan där så väl placerad undran. Jag följde utvecklingen med stigande intresse och det var som taget ur en bok eller film. Hon hade handen, den högra, instucken i en kartong och det var orsaken till ljudet. Ett högljutt rytmiskt trummande. I alla fall så vann även hennes nyfikenhet sin dragkamp, skulle hon verkligen? Och, som det sedan skulle visa sig, frestelsen var stark och avgick med segern. Upp ur kartongen kom det fram ett par trummor, ett par 'bongotrummor' kanske. Den ena var litet större och de syntes sitta fast i varandra. Hon undrade säkert om det skulle gå att trumma på dem. Varför skulle hon annars som prova dem? Hon kan ju ha varit på väg till en fest, som inbjuden där, kanske som länge saknad medlem i en orkester? Jo, hon tog alltså fram dem till allmän förtjusning och beskådan, bara att detta intresse var lätt maskerat till irritation och ilska. Det togs säkert som skryt istället för blott nyfikenhet från hennes sida. Kanske även att medpassagerarna visade en smula avund. Det går i och för sig för sig att fråga, bara att ingen gav sig till att utföra ett sådant vågat beteende. Även jag var som stilla överraskad. Riktigt nöjd eller så var hon nog inte. Ty det trummande ljudet avtog inte, som en skulle kunna tro annars, utan hon ville se och höra ytterligare om de höll vad de såg ut att lova. En sex stationer senare klev hon dock av. Det gjorde även den man som sett vrida sig en smula, säkert i plågor högst privata och inte alls av den underhållning kvinnan bestått oss andra med.
Samtidigt klev det på en man på säkert omkring en tjugo år eller så, satte sig mitt emot mig och vågade sig på att rota i en stor brun bag han ställt på sätet bredvid sig, vilket för stunden såg så ledigt och liksom tomt ut också. Han fick till slut fram en bok som han läste baksidans text på. Vad den hette? 'Vett och etikett'. Jag kom mig för med att berätta för honom vad som nyss utspelat sig, då det föll mig in att slutet kunde ha något med hans bok att göra.

Rafflande fortsättning utlovas i och för sig inte, men kan förekomma ändå...