Blixtar av insikt
ljus som strömmar
opersonligt och tillgängligt

du behöver bara knyta
hypotesens nät
och kasta ut

en skälvande sträng
ett avlägset namn
ytterligare en bit blå himmel
i ett 10 1000000 megabytes himlapussel

medan du ännu räknar
i tiotal

...

Kunskapssamhället glömmer
handens kunskap
och hjärtats

intellektets vassa skär
över nattgammal is
ska bära oss

när isen smälter?

…

Döm mig inte
för det jag gjorde
eller det jag underlät att göra

lyft mig över
denna tyngd
son håller mig klistrad vid jorden

för mig dit
där allt är ljus och lätthet

eller är ditt ärende ett annat?

jag vågar inte
möta din blick
…

Dubbelspiralens hemligheter
bar jag inom mig
från början

jag kunde ha blivit
jag skulle

den som sköter programmeringen
av gener som slås på och av
har varken avslöjat namn
eller mejladress

men jag ropar
anropar
kräver
vädjar
ber
om tillgång till koden
som öppnar hens sajt
…

Higgspartikeln är ett litet rymdskrot
överallt eller ingenstans
en sträng något vibrerande
som inte angår dig
du är så kroppslig
så mycket tyngd och volym
massa mer än energi
jag kan kupa handen runt dig

men även i handen
är det mesta tomrum
mellan atomernas planetsystem
oändliga rymder
rörelse stillhet ofattbar kyla
medan du doftar augustiskog

man kan också vistas i sitt inre
plötsliga blixtar
rörelser förbi redan försvunna
du säger något om gud
jag tror det är Higgs
och vi hinner aldrig ikapp
…

Medelvägen rakknivsvass
strecket mellan filerna
bergskammen vindslipad
en lögn
fälla
foten kan inte
du ska inte
tro

den vassaste eggen
är inte
din väg
…

fötterna mot altaret
den döde
i kistan
ser med blinda ögon
det gudomligas
avbild

ikon
beläte
hantverk
rätt och slätt

någon gråter pärlor
trillar över
600-åriga stengolvet

adventsljusen
doftar som om
inte

det saknas
något
här
…


partiklar
genom kroppen
jorden
genom ingenting
i benmärgen
i kopplingen
mellan nervcellerna
jag är genomstungen
sönderblåst
på väg att
lösas upp

vill någon
bevara
min sista
tanke
finns Gud?
…

jag sjunger Bach
b - a - c - h
ner upp ner
eller upp upp ner
eller ner ner ner
eller c - b - h - a
ha! vem bryr sig
om talteori
och bokstavslek
jag bara ljuger
jag sjunger
mellan tonerna
tills flygeln viker ihop sig
till ett mycket litet paket
jag sjunger
mycket höga toner
med mycket sprucken stämma
kan inte påstå
att det har någon mening
men jag måste få spotta ut
allt det gälla och vassa
så att munnen kan rundas
runt din kärlek
du säger ofta att du älskar mig
det är ett gammalt talesätt
som innebär
att det som är
vår stora hemlighet
har ett namn
när jag sjunger
mycket tyst
och mycket långt ner på skalan
vet du vad jag menar
du slickar
varje ton
för sältans skull
…

bofink
är bara ett annat ord
för gud
det hör man
när man passerar äppelträdet
som också är ett ord
för gud
när han uppenbarar sig

...


Innerst inne
rörelser
hastiga uppflammanden
spår av närvaro
glest
mest tomrum
men ändå
massa
energi

och något
som saknar namn
...
Ur ingenting
blev någonting

en omätbart liten del
av en sekund
existerade
det fullständigt kompakta
universum
som saknade
mellanrum

färgen
var ännu ofödd
dagen
hade inte sett sitt ljus
inte ens
en ensam sträng
vibrerade

och ingen fanns
som kunde se
...
Se på din hand
med ögon känsliga
för korta vågor

du ser inte längre handen
du sjunker rakt igenom
du färdas i en rymd

atomernas planetsystem
de oerhörda mellanrummen
strängarnas vibrerande sång

se på din hand
med vanliga ögon:
den rymmer universum
…

i vilken tonart
är bäcken stämd

en kadens
en drill
en paus före en plötslig 16-delsnot

kanske i besvärliga Ess-dur
med alla förtecken
eller i glittrande A
som stiger till H
för att hylla solens lätta fingrar
över virvlarnas klaviatur

i den tyngsta dimman
och under vinterisen
viskar ett d-moll
med förstulna G
om vårens väntande crescendo
…

En gnista av ljus
i ett mörker
som varar för evigt

inte mer än så
är människan

men vad vore universum
utan vår närvaro
våra iakttagelser och berättelser

vad vore gud
utan vår längtan
vår vrede
vår kärlek
vår sorg

och ändå
bara en gnista är människan
…

vi ska alla dö i dag
du
och du
och jag

när vi än dör
kommer det att var en dag
vi kallar
i dag

ingen återvändo
ingen utväg

vi är alla havande
med döden

hoprullad
som en till synes torkad spindel
vilar den inom oss

eller kanske
förpuppad
inspunnen i ett drömskt lugn

snart ska den sträcka sina lemmar
spräcka sin kokong
och breda ut sina svarta vingar

Som när man häller
en droppe tusch
på en fuktigt akvarell
ska den utplåna alla färger
och täcka alla fält

och sedan
undrar du

bortom svärtan
ingenting

ingenting
har ingen färg eller rymd
inget ljud eller smak
ingen form eller doft

ingenting
är inte

där säger ingen
Jag Är

och i dag
har aldrig funnits
…

Gud bakar

han rör med sin visp
i den brinnande smeten
galaxerna virvlar
nebulosorna bubblar

en stund ska röran jäsa

i en kort sekvens
just innan en bubbla brister
formulerar mänskligheten
sin kunskap om Gud

han häller universum
i den smorda formen
och gräddar i het ugn

det doftar gudomligt
…

utanför det kända universum
existerar ljuset inte
ens som tanke
frånvaron
av ljud
frånvaron
av kropp
frånvaron
av rörelse


frånvaron
av närvaro
…

osynlig inuti människan
finns en rymd
som rymmer alla rymder

big bang och sixtinska kapellet
relativitetsteorin och h-mollmässan
ett barns födelse och dna:ts fyra byggstenar
svävar som vilande glador
över människans innanhav
- en droppe
i den oändliga innanrymden

var finns gud
frågar du

hans enda svar
jag är
kan förnimmas
som en puls
eller minnet av en viskning
här inne

människa
ditt namn är den-som-frågar

men du rymmer själv
alla svar
…