Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Teckning: Solstrale... Jag funderar över begreppet vänskap och vän... I ett vidare kanske bredare perspektiv finns en potentiell bredvid alla just nu, ta tag i den möjligheten!


POETENS BEKÄNNELSER DEL TVÅ av tre

Hej vännen!

Jag, jag har alltid trott på dig, ja just dig, och dig! Du utgör en sådan källa till inspiration om du gör gott eller mindre gott eller bara gör ingenting så gör du skillnad. För det är inte så som alla dem som dissat dig sagt, att du inte behövs. Du behövs och jag behöver dig. Ditt värde är ofantligt viktigt i min värld. Det händer att du gör bort dig, enligt dig själv, men om du ser till alla andra gånger som du inte gjort bort dig är summan av delarna ändå att du gör bra saker. Tillåt mig att delge dig min misstanke om att du inte riktigt tror på dig själv. Detta är inte bra för vår relation för när du börjar tvivla på dig själv belägger du ansvaret för din sammansatta självbild på mig. Och Jag kan inte ansvara för både hela bilden av mig och dig... 

 

Ser du vart jag vill komma så kom närmre... Vi har så mycket att delge varandra. Detta har jag att delge dig av mig, dvs det som du redan känner om mig så här långt in i vår bekantskap. Vill vi komma varandra nära och bli djupa vänner finns det inget vi kan göra åt den utvecklingen. Att känna vänskap och samförstånd kan ibland vara större än vårt inre uppsåt. Vi vet när vi hittat en vän. Ibland sker det vid första ögonkastet, och andra gånger tar det tid beroende på, att knyta vänskapsband. Men dock när så sker så sker det goda saker inom var och en. Vi blir gladare och starkare och mindre benägna att söka fel på oss själv. Vår positiva syn på omvärlden ökar i takt med att våra vänskaper fördjupas och ökar i antal och till sist utmynnar i en krets av vänner.

 

Många gånger har jag sett dig säga saker till andra som får dem att vika sig inombords och ge efter för det du spelar på i negativ mening. Du har sökt upp någons ömma punkt som du trycker på för att skapa en reaktion. Ibland ger du dig på mig. Men du ska inte tro att det negativa du spelar an på får din värld att bli så mycket bättre. Snarare tenderar du att bli åtlydd och inte älskad och vad är då det för vänskap att tala om? Knappast så att rädda människor är särskilt pålitliga de gör vad som krävs till en viss gräns och sedan ger de sig av fortast möjligt. Detta säger jag till dig som inte tror du har några "riktiga" vänner, för detta kan, observera, kan vara orsaken till att du inte har känt dig ha riktiga vänner. Det är ju så att man får det man förtjänar, ... , även om inte jag riktigt tror att det finns något dåligt man kan förtjäna. Om vi oftare såg att vi har en möjlighet, än vi såg att det fanns hinder, skulle nog det mesta gå att förändra till det bättre. Om du vill? För du vill kunna känna du har en vän, och helst en grupp av vänner som understödde dig så som du understödde dem... Eller hur?

 

Jag säger inte allt detta för att få dig att tro att du eller jag är en vän eller inte. Detta jag har att anföra har lika delar med mig själv att göra. Kanske talar jag med den del av mig som jag är missnöjd med eller som dragit ned mig i trubbel genom åren. Eller så talar jag om  dem som har sabbat för mig och ställt till det för de vänner som står mig nära. Det kan ju också vara så att jag vill hävda mig och påstå att jag vet saker om vad en riktig vän är. Fast egentligen kanske jag inte vet någonting. Även om jag inte skulle veta någonting om vad det är att ha en vän och eller vara en vän så vet jag i alla fall att jag har en åsikt om allt. Men bara för jag tycker en massa saker om människor i allmänhet, eller betraktar deras fel och brister i synnerhet, betyder inte det att jag dömer. Mest av allt har jag överseende...

 

Överseende med andra kan ju också gå över styr. Detta har jag djup erfarenhet av. Se mellan fingrarna är vanligt mellan vännerna som träffats i ungdomen och blivit bundisar. De står i skuld till varandra, och någon gång händer det att det blir tal om "för gammal vänskaps skull" att man måste göra någonting omoraliskt. Detta är en dålig anledning att kalla sig för vän till någon om man på ett sådan sätt utnyttjar gammal vänskap. Detta är vad jag lärde under tonåren då jag betraktade min storebrors vänkrets som två år yngre syster. Idag är min storebror och jag inte särskilt mycket vänner. Jag blev en del av det han offrade för att imponera på sina "så kallade" vänner. Detta förstörde vår relation på lång sikt. Dock är vi olika idag på hur nära vi har våra vänner. Han tvingas ha sina vänner på behörigt avstånd och han behärskar denna princip "för gammal vänskaps skull" utan att djupare inse den tvingande kraften...

 

En äkta vänskap tvingar inte, den begär ingenting och den äger inte sin motparts intentioner till att vara den andres vän. Vänskap är en fri gest och kan aldrig utmätas eller inmutas enligt mig. Den fria ädla vänskapen dyker upp från ingenstans och kan plötsligt försvinna ut i ingenting för att sedan när den möts igen blomma upp. Vänskap är otvunget och rättfram. Den som försöker på något sätt fånga vänskapens innersta väsen kan glömma att det går med lockbeten eller lismande. Den som blir föremål för en ömsesidig vänskap vet när det infaller en sådan ren fri äkta vänskap. Denna vänskap kan infalla vid ett tillfälle, exempelvis på en buss mellan två i dividera, eller ett väntrum på ett sjukhus, och hur många månader eller år som går emellan mötena, så gnistrar det till och samtalet är igång. Till och med kan en fri vänskap yttra sig så att man under hela sin livstid har några individer som man alltid dyker på då och då, men aldrig någonsin går ut med eller bjuder hem, men som ändå finns där. I vissa fall vet man inte ens vad vännen heter, eller vart den bor och inte heller ringer man varandra...

 

Periferivännerna är dem som under stora delar av mitt liv varit mycket betydelsefulla. Dessa har kunnat tillgodogöra mig en känsla av samhörighet och fått mig att uppleva ett egenvärde. Detta egenvärde bjöd mig färdigheter att se till den jag är och fånga min personlighet i rätt ljus för att kunna se mig själv hel. Jag insåg genom dessa att jag oavsett beröm, eller bekräftelse från andra är en individ värd någon annans tid. Denna typ av vänskap krävde inget i utbyte eller krävde något specifikt. Trots att jag kräver något av mig som en vän, så klart gör jag det, var mot andra som du vill att andra skall vara emot dig, så långt sträcker sig det inre kravet att vara en god lyssnare, medmänniska och vän... Jag menar att när detta otvungna mötet med denna periferivänn dök upp hade vi ett ömsesidigt utbyte utan premisser. Just för att det inte var planerat och för att tiden vi gav, var och en i stunden för utbyte av ord och tankar, gav oss en slags upprymdhet som vidmakthöll känslan av att enas före att ha varit splittrade...

 

Denna livsåskådning att se sin potential i relation till individens prestation går inte alltid att förena med vänskap... I en ren vänskap krävs inte en prestation eller något slags bevis för vänskapen. Vänskap är inget som vänner "konsumerar" eftersom värdet inte sätts i relation till en produktion, uppvisning, prestation eller beställning. Värdet ligger i samförståndets ljuva upplevelse, och inget kan förutse den eller diktera förhållandena för den, för att den ska bli kvar, eller inledas och utvecklas. Vänskapen är i sig självt oberoende av alla andra faktorer så som klass eller ursprung. Den kan uppstå bortom språkets förmåga, och mellan djur och människa. Dessutom kan vänskap inte mätas och därför egentligen inte tillhöra någon. Vänskap tillhör alla och vem som helst med ett tillräckligt öppet sinne kan när som helst möta en annan med en liknande utgångspunkt. Det kan ske var som helst när som helst och sker alltid utan förbehåll.

 

När jag beskriver vad en vän är betyder det egentligen att en vän kan vara vem som helst, och hur som helst om den så kallade kemin uppstår då vet vi som möts att det är vänskap och att det är en gåva. Vänskap liksom kärlek kan slå ned som en blixt från en klarblå himmel. Ibland förenar en katastrof vänner, andra gånger en olycka, vissa gånger är det gemensamma intressen, men oftast sker det utan några kopplingar i tid och rum och istället utgör mötet med en vän en faktor, på rätt plats vid rätt tillfälle... För det är tur att vara begåvad med en vän och att själv vara någon annans vän.

 




Fri vers (Fri form) av Solstrale VIP
Läst 704 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2017-01-23 17:33



Bookmark and Share


    Peter Söderqvist
Fina tankar och väl sammanhållen text.
2017-01-24

  överlevaren VIP
Underbar teckning och magiskt ordat!
2017-01-24

  Blått Norrsken VIP
Jag glömde skriva att du skriver fantastiskt bra.
2017-01-24

  Blått Norrsken VIP
Vad fint du skriver! I min förra kommentar som var del ett tänkte jag skriva att du verkar vara en sån god vän men ångrade mig . Det var synd för det tycker jag och nu säger jag det .
Du skriver om ett ämne som ger livskvalite i en människas liv . Vikten av riktig vänskap i olika former i ens liv .
2017-01-23

  gunnnar nylund VIP
Fina, tänkvärda betraktelser!
2017-01-23

  ULJO
Jag väntar på del. 3
Mycket bra skrivet
2017-01-23
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP