Har du någonsin försökt vara så nära
Att hud-mot-hud kontakt
Varit för avlägset?
Då het hud känts för kall,
Och kyssar sagt för lite?
När trevande rörelser känts tafatta
Och flämtande andetag
Ekat i tystnaden?

Har du någonsin försökt hålla kvar vid känslan
Så länge att den tillslut blir outhärdlig?
Då det ryms så mycket känslor,
Att det blir för mycket,
Och ditt hjärta brister?
Då en hälsning är att födas,
Och avsked är att dö

Har du någonsin varit rädd
För att vara lycklig?
Tvekat inför tryggheten,
Ljugit för att må dåligt?
Sårat för att kunna överleva,
Vaknat för att kunna dö?

Har du någonsin känt dig så levande
Att livet förlorat allt värde?
Då du upphör att existera,
Och du är rädd för allt