Den första beskrivningen av människan tolkar jag som fruktbar polaritet: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem." Guds nakna avbild bryter fram som frukt från ett fruktträd, ur Guds väsens inre polaritet. Deras relation laddas med den energi som finns i Gud, för i gudslikheten är de ett. I deras förening tar originalet gestalt.

"Var fruktsamma...", så lyder också Guds första bud till mänskligheten, detsamma som han har gett hela skapelsen. Men när budet uttalas till människan är det till sin avbild Gud talar. I den unika gudsrelationen finns laddningen man-kvinna. Den andliga erotiken eller den erotiska andligheten vilar som ett frö i väntan på växt och blom. Metaforiken visar på möjligheten, men också smärtan och ansvaret, att på en gång vara helt och fullt delaktig i instinktsgemenskapen med naturen och samtidigt skild från den.

"Var fruktsamma" är därför inte synonymt med att skaffa barn. Den hebreiska stammen bakom budet är PRH och betyder bryta fram, vara fertil, bära frukt, frambringa. Uppdraget blir alltså att förvalta relationen manligt-kvinnligt och därigenom gudslikheten. Låt Guds väsens skönhet bryta fram i er både erotiskt och andligt!

Den erotiska andligheten och den andliga erotiken vill jag se i vid mening. Med det spektrum av kreativitet, livslust och jagkänsla som kan flöda i en individs inre befruktning i samspel med sin omvärld oberoende av partnerrelation eller heterosexuell kärlek. Och omvänt gäller, att inte budet ”var fruktsamma” automatiskt är uppfyllt i och med varje kropparnas förening.