Dåtiden trotsar dig som en kung eller drottning,
medan det som händer dig just nu är ditt folk.

Jag rättar mig efter din glädje
men drar mig undan dina stadgar.
Jag kämpar för ditt hjärta
och tröstar det som heter hjälp.

Var det inte så från tidens början?

Skona inte det du ska sluka.
Ge det sin sorg att sona,
för det om nåd är glömt.

Bor du i ditt eget fjärran,
ska guld till dig aldrig mer tala.

"Detta är vad jag sade min brud:
Jag är ett land enligt min ed
och nöden är att jag tar mig med."

Universum är Guds vrål,
och Guds vrål är Liv.

Betänk att det görs i tystnad.