Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Solstrale. VI ALLA ÄR MED OCH SKAPAR... VI BYGGER UPP OCH RIVER NED... VI LEVER OCH VI DRÄPER ÖGONBLICK KNOSAR IHOP DEM SOM INGENTING BETYDDE NÅTT


SKAPARENS STUND

 

om ingenting betydde nått

skulle jag inte jaga punkter

alla vill komma till punkt ... se!?

 

det kvarvarande skräpet är väck

nu skiner solen genom nyputsad ruta

så om skräpet varit kvar ... ja då ja...

då hade ett putsat fönster inget betytt

 

så då blev det dags att sätta sig ned nöjd

stunden infann sig av en slags fridfullhet

allt var ordnat så nu skulle här minsann ordas

 

avbrottet briserande hjärtfrekvens - skönheten kom

hon stod darrande i köksdörren med solen i ryggen

han släppte pennan satte inte ens punkt för det följande

 

en intensifierad passion extraherade två kroppar

dammet yrde i den malätna gamla sänghalmen

...

tystnaden tomheten inåtvändheten begravde tilliten

sprickorna syntes allt mer tydligt i den falnande putsen 

sorgerna gick inte att begrava de gick aldrig att begrava

 ...

den ökenherde som vallade sin hjord sökte en oas

där det friska vattnet skulle befria den stora törsten

...




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 228 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-01-26 15:45



Bookmark and Share


    ej medlem längre
framför allt sistversen är svidande skön, liksom hela texten också är det, men jag föll pladask för det viktiga slutet... så vackert! applåd så klart! tack
2017-01-28

  ULJO
Suveränt skrivet
2017-01-26

  Marianne Räf
Mycket å tänka på. Texten har en viss
lugnande verkan på mig.. Tack, för det!
2017-01-26
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP