Bina vingar målar fram
en väldig symfoni

med sina vingar
med sina vindar

penslar på
igenom luften

molnet utav darrande frågor
som alla saknar ett svar

och svar utan frågor

onåbara gåtor
och grönskande jordar

med sina vingar
dansar dom fram
igenom luften

penslar ut ett moln
av dånande klanger
och frigjorda vindar

tusentals vridningars samtal
miljoner av korsade bilder och vidder

inför denna enda blomma

som dom alla vill få

detta allra största av
mysterier

det där minsta och största
som alla alla alla vill röra

men ingen ens vet
om det finns
om det riktigt kan gå

att krypa in
i detta heligaste tempel

stjärneblomman
mitt på marken

gammal och ny
inför solen

men doftad bort bland
miljoner andra världar
solar och planeter

bara andetaget av liv

andetaget:
frostigt penslat
igenom duken av luften
skapar sig ett moln
avbildat och påklätt
allting annat

sprucket själsporträtt

av någons rökiga inre

den spädaste lungan
av den unga just innan

och cigarrmannen efter

eller bara andedräkten
av en anna inre värld

för evigt nu kupad
i den bortvända handen
av en insluten blomma
med ett moln utav miljontalet dofter
röksignaler
i andetaget
andligt taget
dräkt av ande
ännu obesvarat

eller bara bruset av en sexkantigvärld
när milljoner utav bin

har dansat fram en karta

av något så hemligt och heligt

liksom tusentals viskningars
långväga vändor
igenom väggar
öron händer kupade saker
runtomkring

tills dom för alltid
har blivit ett annat

men med fröer av detsamma

så djupt i sin innersta kupa

igenom kartans honungsskuggor
djupa berg och skymningsdalar
en första fråga. en sista gåta.
...om varför?

och någonstans ovan..
eller nedan.. ett doftspår..
i ett moln som följs av bin
och miljoner små partiklar...

som tillsammans nu församlas
tilll den allra största eller minsta
av livets enda viskning

som någonsin har hörts

och dansats fram igenom världen

så bevingat
och berört