Hon möter mig vid torget
på nätterna ibland
hon dricker av vinet
och försöker släcka en brand
jag tänder cigaretten
på hennes balkong
hon är vacker där hon sitter
vi hade en affär en gång

Jag håller mig till vatten
det är det enda som jag tål
hon säger att jag är modig
höjer glaset och säger skål
vi drack för berusningen
jag nykter hon blev full
kärleken stor den gången
hon sa hon ville till Kabul

På gatorna går sålda själar
man kan se dem överallt
värst för dem i skuggan
det drar från norr och är kallt
i natt kan vi konstatera
att det är pengarna som styr
från balkongen där vi sitter
syns makten som är dyr

Hon tömmer sitt glas
men fyller på det strax igen
timmarna rusar på
ska vandra hemåt sen
hon kysser mig i dörren
hennes läppar smakar vin
viskar förläget förlåt
jag säger att hon är fin

(Copyright © ULJO)