Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi dör en stund mot varandras skinn



Vi dör en stund mot varandras skinn, svävar i blå rymd lyckligt omedvetna om den mörknade verkligheten bortom oss. Det är förälskelsens sköraste ögonblick att våga sova alldeles bredvid, tillsammans i sömnens bråddjup beskydda vakenlandet.

Promenaden genom stjärnhimlen bländar oss. Du avslöjar hemligheter och visar livets klösmärken. Jag berättar om pojken som gråter när humlorna i glasbruken slutar andas, ändå gör han lufthål i locket innan vänner fångas.

Hjärtat går sönder och vi kan inte förändra skeendet. Vi blir livrädda att vara i drömmen, känner hur ensamt det är när andra dagar uppstår. Imorgon finns vi fortfarande kvar, skadar ännu lite till, då vi försöker älska mot stenhård jord.

__________




Prosa av Jag är fan större än Sartre VIP
Läst 318 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2017-01-29 12:25



Bookmark and Share


  Engel
Så drömskt och samtidigt så förankrat i jorden. Starka kontraster.
2017-02-04

  Annie b'larsson VIP
Det sköra och vackra mot det hårda och kalla. Ett av dina tema. Här om kärlek mellan två unga och jag tycker mycket om den ömhet och det allvar som ändå lyser genom hela dikten.
2017-02-02

  Maria Marängsviss VIP
Gillar ditt lyhörda och nyanserade språk. Att vara modig nog att vara sårbar är en förutsättning för kärlek, I guess. Inte så lätt i praktiken dock.
2017-01-30

    Elisabeth Nilsson VIP
Sårbara toner i nyförälskelsens musik, där nakna känslor knappt vågar uttalas i ljuset.
2017-01-29

  NOTARIUS PUBLICUS VIP
Pregnant närmande av den sensiblaste av känslor som ekivokt sväva mellan tåren och lyckan.
2017-01-29
  > Nästa text
< Föregående

Jag är fan större än Sartre VIP