I vägskälet mellan sommar och vinter 

Står ett växthus med slitna glas

Gråkalla höstregn och starks vindar

Har pinat dess blommande själ

Men vågar man se genom glaset

Det som grånat av hårda tider

Så finner man ett grönskande inre

Bland lila och helande blått

Det växer och frodas i klarasre grönt

Ty hur hårt en själ än blir kuvad av vinden

Hur många tårar som än faller likt regn

Kan glädjen frodas och växa

Om än bakom slitna glas