~~~¤~~~

Ur Gryningsdimmans
mjuka fuktfingrars lenhet...

Havsstrand... mörk tjärad... drivved...
från Regalt Rymdskepps brända grav...

Andas svart svedjerök in...

Jordemors blå syrgas ut...

Du tog o gav...

Kryper upp ur vattnet
med gyllenfjällen gnistrande...

Blåser pärlemofjun av gul strandråg
mot strandzonens polerade tidstenar
av vit alabaster...

Sjörökslilja från smärtans djup
med gyllenböljande brännmanetshår...

Där ångestens hajtänders frossa
sliter i svallande blodomloppets
röda revkalkar i rännilar
i strömmar

gör sår...

Flätor...

av maneter o skumtång
gungar på mörka Golgatagrenar

fästa med handsmidda
stigmatiska spikar
på stamträdets kala totempåle
i kalhyggets mitt

pekar uppåt kolarkojors rök

Du kom från mörkaste havsdjupen
från Kosmos svarta tunga hål

med Kärlekens förskepp i din hand

för att tända hoppets lampa
i ömhetens pyrande kapell

på fasta land...

     ~~~*~~~

Andesångssvan...
svart... med fenor av brons...

med dimfyrslanternor
av frostat glas
sköljdes upp på strand
blev liggande...

Du kunde ej gå... endast krypa
i denna lösan tidsand...
var ej i fas...

Snäckan flämtande i magen
fylld av Livets stjärnstofftsljus

med Havets oändliga visdom
susande av Evighetens brus

Du födde en sång i gryningen
solens eld brann sin laserstråle 
från urmaterians död

Sökte sin näring bland rötter
bland aska sot o makadam

gödde små skott av visdom
babyvingar tittade fram

i Trädgudars avfolkade...
öde land...

Kyssen...

en aria av Bachs flöjttrio
Livets bröd...
av sol ande o vatten
det bakas i stenugn av lava
upphettas av glöd i natten

Stormen viner piskar
Afroditeskum mot land

Rides av den som är god
gungar mot sällhetens strand

i Tidens svängande lod
pendlande

i korallvaggan
av närhet o blod

Ohhh...

Du min HavsGudinna...

av Ömhet Kärlek

Visdom o Mod...

      ~~¤~~

© Bo Himmelsbåge