Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dom talande dockorna i dockskåpshemmet

Hon pratar med alla sina dockor,
som andra bara pratar med växter.

Men inte....
för att dom ska växa upp
som barnen,
ända ner från gatan
upp till taket.
Med den gröna handen.
För en andra våning
eller två.

Hon pratar med sitt rum
som fyllts med dockor,
som andra pratar färgerna i blommor.
Men inte för.. att dom ska höra
allt hon aldrig sagt.
Nej. Bara,
bara, så att hon själv,
ska kunna höra allt hon sagt.

Hon pratar plötsligt med ett hus
nu överfullt med många dockor.
Ett helt hav av dockor.

Kanske kanske.. för att hon ju aldrig
haft ett barn att tala med.

Kanske kanske.. för att alla växter bara
vissnade och dog.
Blev inga dockor.

Hon pratar plötsligt
med en hel stad
och en hel gata
full med många dockor.

Men nu så talar dom tillbaka
till allt hon aldrig sagt.

Dessa andra dockorna,
på gatan,
dom förstod,
dom log,
och stod,
och visade med kroppen,
att dom hört----

Nu har hon även te-inbjudning
kaffeservis
fikamöten
bokuppläsning
hemmabio
kammarspel
och dockteater,
med dockorna som även rört sig runt
och talat tillbaka.

Snart ligger dom andra dockorna
(så många många!)
Gömda nere i alla andra mindre lådor.

Snart är det bara dockorna,
dom som faktiskt rört sig,
som hon talar med
i detta huset.

Bland dessa andra... mindre dockor.
I dockskåpshuset.




Fri vers (Fri form) av Verner Forsman
Läst 402 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-01-29 21:37



Bookmark and Share


  K.S. Sollenhag VIP
Snart någon dag måste jag byta mina högljuda dockor till stilla och tysta dockor.
2017-02-09

  Anya VIP
Berörande om en kvinna som lever i en illusion. Känner igen mig från när jag var liten och dockorna levde...minns också när de dog. Måste nog skriva om det någon gång. Tack för att du inspirerar.
2017-01-30
  > Nästa text
< Föregående

Verner Forsman
Verner Forsman