Jo.
Den ska finnas någonstans.
Det är inspelat.
Jag kommer ihåg att vi har lyssnat på det tidigare.
Men det var länge sedan.
Jag sitter och letar bland raderna vid stereon.
Alla möjliga kassetter med egengjorda låtlistor.
Musiker och grupper och album.
Finns de på internet?

Där.
Det tar ett tag innan jag hittar den.
Jag tar upp kassetten.
Kollar.
Vänder och kollar baksidan.
Vänder tillbaks.
Öppnar fodralet.
Fungerar den?
Den är välbevarad.
Det enda exemplaret.
En slags artefakt.

Jag sätter bandet i facket.
Trycker med tummen på spela.
Det hörs direkt.
Det drar igång mitt i en mening.
Där det senast stoppades.
Sammanhanget sätter sig efter en stund.

Det är dagarna innan min äldste bror föds.
Det ska förflyta några år innan min andre bror och jag finns till.
Mina morföräldrar besöker mina föräldrar.
En lägenhet i norra Småland.
Mamma är höggravid.
Hon och pappa har köpt en ny apparat som spelar in ljud.
Han har tryckt på den röda cirkeln och lagt mikrofonen någonstans i köket.
Om de andra vet om att han sparar tillfället till eftervärlden är oklart.

Samtalet är naturligt.
Alldagligt.
Helt speciellt.
Det dricks tydligen vatten.
Äts sallad.
Pratas kläder.
Långa ungdomar.
Släktingar.
Några nya skedar med träskaft som går att diska i diskmaskinen.
Rösterna är tydliga.
Nästan som jag minns dem.
Konkret och svindlande.
Historien blir levande.

Jag känner hur dået och nuet vävs ihop till en luftkudde.
Tidens täcke omsluter.
Mellan sängens ändar vilar jag en stund innan allt lägger sig i ett enda stort nu.

Minnen.

En eftermiddag.
Ett utdrag.
Av allt som är en tid.
Allt som är ett liv.

Jag stoppar i en annan mening och sätter på tevatten.