små visslande steg, visslingen för balansen och de små stegen för isen,

om jag vart liten hade jag slagit kana

utan att bryta minstaste ben

bara i ansiktet haft lyckans återsken

nu sitter jag stilla på en stol vid husväggen,

ordentligt klädd och med sittskydd för baken

denna sol tar jag för dagen emot

levnadsnaken.