Den gråaste regnbågen av alla---
med regnet som faller ner grått
på mitt regnbågsfönster
bara grått och grått

men ändå plats
med så många fler nyanser
och chanser

kanske bara för
melankoliskt romantiskt
för så många
med sånger
(som spruckit)
i sin not.
i sitt ord.
i sin förfärade strof.

kanske något för fransk
i sitt fotografi
eller sitt djupaste sinne
som en bortglömd romans
en avlägsen dans

på den stentäckta gatan
det dimmiga mötet
med drömmar som ekat
med världar
som aldrig ens fanns

eller kommit helt ända fram

igenom det gråaste
havet av människors själar
ser jag nu ändå

något ännu mer grått

en openslad färgklick
som reflekterats
och silvergråats i livet

igenom det gråaste regnbågs-spektra
en urgammal målning
ett fransk gåtfullt foto
från drömmiga gatljus
och dimmigt café
med en oläsbar bok
och ett rykande sinne

där något gått ifrån svartvitt
i tvåsteg
till miljarder nyanser och chanser
utav grått och mera mera grått

som bara dansar
och strålar tillsammans

i skymningsgrått
och gryningsgrått
i dimmig blick

en spegelbild
inför tårars melankoliska spegel
silvergrått

och ädelblått

dubbelt skönt
medusa-blickat ifrån grönt
som trots sitt stora dimmigaste avstånd
greppar mer

av färger och nyanser

än vad någon hade sett

och hade hört

i en enda färg