Jag stod länge, jag dröjde
vid påhittad vändpunkt.

Möjlighet skänker flera vägar,
för min säkerhets skull.

Att stanna kvar på "punkten",
aldrig välja, av rädsla,
det fanns alltid ett val.
Det var jag väl värd?

Ett lugn nu
slutat att vela. Väljer inte.
Känslor styr utan förnuftets tunga ok.
Jag lever.

Min trånad efter vinst är stillad.
inte av utdelning utan av acceptans.

Lycka har aldrig varit så total.