vidöppen
osäkrad

ivrig skuttar hon fram
på minerad mark
snubblar på allt inklusive sig själv

förnuft och känslor
eller vad det nu är
i en enda röra

gränslös
hudlös
teori och praktik
i passgång

otakt
ofas
oberäknelig
är hon

lustfyllt
livsbejakande
eller skamfyllt självförbrännande

hon har livlig fantasi
sa överhuvudena
och menande blickar utbyttes
över hennes huvud

inkapslade tårar
rännilar nedför kinderna

bara
i ensamheten
den självvalda
bakom plåtpansaret

aldrig bland de andra

då är hon
hudlös
utsvulten
ömhetstörstig
ett lättfångat byte

de andras

veckade pannor spekulerande
patologiskt bekräftelsebehov

impulsiv
naiv

ångerfull
ångestfull
aspackad

efteråt
i ensamheten
faller hon

tangerar det onämnbara
det outtryckta i det uttryckta

hudkostymen
var nog aldrig tillräckligt tjock

pillar bort en sårskorpa till
landar möjligen på fotsulorna

© Maria Marängsviss, 1 februari 2017