"Här kommer han springande

över bergen och kullarna...

Där står han bakom muren,

och han tittar in genom fönstret:


Stig upp, min älskling, min sköna,

och kom hit.

Vintern är förbi och regnet över.

På ängarna skjuter blommorna upp

och fåglarna har börjat sjunga.

Ja våren är här.

Fikonträdet får sina första frukter

och vinstockarna står i blom.

Vad underbart det doftar!

Stig upp min älskade,

min sköna,

och kom hit!

Min duva gömmer sig bakom klipporna.

Ropa på mig och låt mig få höra din underbara röst

och se ditt vackra ansikte!"


"Öppna för mig, min älskling, min älskade duva...

för jag har varit ute i natt och är våt av dagg!"


Den som lyckas motstå detta

måste ha ett hjärta av sten

Bruden i Höga Visan var ej snabb nog...

"Jag öppnade för min älskling men han var borta."



Hon fick ett hårt jobb med att finna honom

och ingen hjälp av väktare eller herdar...

snarare blev hon slagen av dem...


Brudgummen "hade gått till sin trädgård,

till sina kryddsängar för att vakta sin fårhjord och plocka liljor.

Jag tillhör min älskling och han tillhör mig.

Han vaktar sin fårhjord bland liljorna."


Som väl var visste hon var hon skulle finna honom.