Fönsterrutornas bägge ögon
likt fosterhinnor som skyddar
mot den kalla vinterkvällen.
Badkaret stupfullt och
handlederna elegant snittade -
välkomnande dödens varma
fundament - fyllande tomheten
i den uttorkade, sterila, själen.
Tapeterna skriker ut ångesten
i varats oändliga möjligheter,
där dörrarna är olåsta,
nycklar som sluter sig omkring
kärleken, tron och hoppet -
köper trygghet per gram -
tidens droppande fukt som
tränger sig in i porerna
och dränker känslornas rop.