Sömnen började att närma sig,
och jag frågade mig själv:
Visst måste det finnas något som jag kan
drömma om i natt?

Orden hann inte yttras innan sömnen
omfamnade mig,
lät mig vila i dess ljuva famn.

Framför mig såg jag de tre systrarna
sittandes vid
ett bord.

Huset de befann sig i var tyst,
alla hade gått till sängs.
Rummet de satt i var upplyst av
levande ljus,
de satt vid de bruna, blanka bordet,
papper utspridda framför sig.
Ord, skrivna för hand i bläck.

Hon ställde sig upp och läste de ord
hon hade skrivit under dagen,
läste högt hur hon förbättrat sina ord från
kvällen innan.

Systrarna log mot sin syster,
gladdes över hennes framsteg.
Deras ord kommer kanske
att läsas i inom en snar framtid.

Ack, hur kunde ni ha vetat?
De ni skrev kommer att läsas
hundra år sedan.
Anses vara de viktigaste verken av
kvinnor någonsin skrivna.
Ni är en del av er tid,
även en del av min.

Jag ser er i min dröm,
en av er åt gången
stegar kring det blanka bordet,
läser era ord.
Hyllas och påpekanden om
förbättranden.

Ni är min dröm,
en del av mig.
Omfamna mig,
som jag omfamnar
era själar.