efter månader av stirrande in i mörkret
letande i fickor och på platser där saker har namn
tröttnade jag

nos ooh tassar springer åter fritt i skogen
sätter sig i knät hos sin egen gamla mamma

så finns tryggheten ändå

kanske är vi som mest tillsammans
i vår ensammaste längtan om sanning

kroppen av ljus rör sig genom tid och rum
läker och bär
dig tillbaka

utan tankar om vem du kunde varit
sorgset men utan sorg