En början på allt som vi har glömt

Syns vagt syna det förgätna förgångna

Måhända kvar som övergivna stjärnor i myllret

Eller birollerna i drömmens bortgång

Allt medan vi kallades hem

Kallades hem av någon

Fallandes bort ur fantasin

Och famlade fram genom verklighetens allra djupaste botten 

Stilla vakande över det bleknande hoppets horisont

I lika delar sång som dans

Om än vi pratade i svartvita bilder

Långsamt skiftande