Tisdag 7 februari 2017

Idag krönte träden mig till drottning. Nu bugar hela skogen sig när jag sveper fram över kvistar och barr som en vålnad. Jag balanserar på rötter och upptäcker nya stigar. I skogen finns ingen ondska. Där kan jag skrika, sjunga, rapa och fisa. Jag blir inte kall av den isande vinden och jag är inte rädd trots att den torkar ut mina läppar så att dem krackelerar.

Vid omedvetna stunder pillar jag bort små sårskorpor på min haka och i min panna men stenarna och mossan skulle aldrig döma mig utifrån mitt rödprickiga ansikte, dem skrattar och visar mig sina hemligheter. Mina torra händer är grå och jag har tappat känseln i mina fingrar. Men i skogen finns ingen ångest. De döda träden lutar sig mot klipporna och bildar hemliga gångar.

Jag skall aldrig skämmas här. Jag skall regera med rättvisa. Jag skall aldrig igen fördömma, håna eller hata vintern eller mig.