Den allra lyxigaste
avslutningen av dom alla
som dom bara kunde tänka - tillsammans.
Dödskalaset.

En sån storslagen avslutning på livet -

Med champangeskålar i ädla tårar
och dödelsedagstårta
för många fler o-levda år
(oomlevda/dubbelt levda)

Med dödens doktor
alltmer nära
signalen på armen
och färgen i droppet

När tårar av blod
skördar och sår
på sekunder och år
från idag - till igår

ut och in
nerför ett regnbågsfönster

akvarellpastellen av livet

midsommarsol

himlatårar
midvintervår

när hela världen
bara strömmade in
likt ljuvlig musik...
underjordisk
och överjordisk i känslan
av tonen

med favvolåten
flödar igenom
livets stora komposition
mot bakgrundsdunklet spelar

för varma och sorgsna
sånger i livet

famnad om som en bukett
av nära och kära
(och ännu mer kära)

i en bukett -
912 ord
mitt i evighetens tystnad

när dom nu alla
må lyssna
med örat
och kyssa

denna eviga
sista tystnad
i rummet

när dom just skrattat
tillsammans
så stillsamt
i tårar

och bara mindes för mycket -
champange-skvalpat in
med korkar som skrålar -

bort mot tårstänkta bilder
inför dödelsedagstårtor

ett vattenfall
uppåt och ner
regnar skum(pa)
med festmåltidsmys
och glitterrys
igenom håret

när champangeflaskan släcker såret
slickar sig om året

blåser ut
sitt sista
födelsedagsljus

inför glödande hjärtslag i rummet
inför varandra

den alltmer stillsamma stunden
just innan

just efter

då dom håller för hårt
och så fjäderlätt

i greppet av fingrar

låter allting annat falla

som det landar
i rummet

liksom bibliska fåglar

osagda ord

ändå hörda
ändå rörda
av (snart nästan) alla

någonstans i rummet

ögat stängdes aldrig -
sakerna gick för fort

mitt i lyxmåltiden
det årslånga firandet
dödelsedagskalaset

slog det hjärtat
sitt första
och sista av slag

med många av presentarna ännu kvar
hälften öppnade här -
på dödelsedags-sängen
med prasselpapper och önske-rim
lyckokakor

hälften lagda i graven
tillsammans
i den omvända famnen
på egyptiskt vis

som en livets
allraförsta
och sista
(födelse)dödelsedagsbukett