Inspiration från Bo Carpelans dikt ”Ovidius” utgiven i Finland 1930 tryckt i antologin Den finlandssvenska dikten (2001:62-65)

Den avklädda dagen är bara det du ser.
Kärnan i tillvaron.

Så den bereder drömmen
om den ger ro eller oro

...slut ögonen så får du dina svar, du vet
att nästa moment visar ett fragment av det förra.

Din tro på lugnet och stillheten, grönskan
som alltid är till för dig.

Ovidius narcissen
finns inom oss alla, lika utdöd som levande,
varken förmer eller mindre.

Vi sitter alla i samma eka, där invid sjön
och barrträden, där vi vill bli förevigade.

I dagar med ljusningar och lyckliga slut
andra med minnen som fastnat i trampolinen
...hoppa inte utan gå förbi, tro nu på dig.

Brytningar mot då är att tänka vidare och ett steg längre där tiden får ett nytt ansikte, ett anlete.

Hoppas att du vänder dig åt rätt håll, att verkligheten ger dig de speglingar du förtjänar.

Bli av med dem, översittarna.
Du väljer var du vill stå, själv.
Åt rätt håll bara åt rätt håll
när stunden visar vem du är
det vet du väl vid det här laget.