Förstår ni vad det vill säga -

alla dessa pionjärer som bröt vägen,


alla dessa trotjänare som hejar fram oss?


Det betyder att vi ska ta oss i kragen.

Kavla upp ärmarna, sätt fart -

och sluta aldrig springa!


Inga andliga trivselkilon,

inga tärande synder.


Håll blicken på JESUS,

som både inledde och fullbordade loppet vi springer.


Se hur han gjorde.


Han förlorade aldrig målet ur sikte -

det härliga målet hemma hos Gud.


Därför stod han ut med allt på vägen:

korset, skammen, allt.


Och nu är han framme,

på hedersplatsen, bredvid Gud.


När ni kroknar i livet med Gud,

påminn er då det ena efter det andra av allt han fick utstå.

Det borde ge er lite ny energi!


Jag var ovanligt kraftlös idag

och gick under duntäcket

och upp i Guds famn


slumrade till och fick syn

på "skyn av vittnen" som

Hebreerbrevet säger


Fick se dem som gått före

som stått mig närmast i livet

de som betytt mest för mig...


Jag började sjunga från en barndomssång

"MIN FRAMTIDSDAG ÄR LJUS OCH LÅNG:

Den räcker bortom tidens tvång..."


Jag fick se de kära ansikten

som betytt mest för mig...de

liksom hejande mig fram till nya tag


Krafterna återkom och jag steg upp

förnyad i anden och tog en färdtjänstresa

till Konserthuset där barnbarn medverkade


Där fortsatte mina drömmar om en ungdomsförälskelse

under min folkhögskoletid som också var en av mina lärare

men också samordnare av stans konserter och musikalisk till max


Tänk vad Gud är god som låtit mig möta så mycket gott i livet

så många kärleksfulla människor bland både släkt och vänner

inte minst barn och barnbarn och barnbarnsbarn att älska