Föreställ dig den djupaste, mest stöniga sucken.
-Hallå? Syns jag? R
Inget svar.

-Bekräfta mig! R *armar utsträckta*
-Nja, du är inte riktigt vad jag söker. K *håller för näsan*
-Säger du det? Men jag går hem och byter ut min hatt. Om jag tar på mig en annan hatt så tror jag nog du ändrar dig. R *blinkar med ena ögat*
-Sorry tjejen, funkar inte så. Det är något med din utstrålning och person som liksom inte riktigt tilltalar mig. K *tittar i mobilen*
-Aha, men då antar jag att jag 'uppskattar' din ärlighet och går hem och dränker min lilla hjärtesorg i destruktiva grejer. R *tårar rullar snart*
-Gör så, jag är ganska obrydd till vad du gör och hela din existens. Men nu har jag gjort mitt och avböjt iallafall. Fortsätter du så lägger jag dig i 'psykopat-facket' eller kanske till och med 'desperata-illaluktande-ful-så-in-i-helvete-facket'. K *trånar efter Ulla i korridoren*