ber om ursäkt igen och igen
för
hela min existens

du klär dig i ursäkter
din vackraste smycken är stulna
moln i fickorna

lampor sprängs när jag går förbi
giftig, död inuti

du skrattar bort att jag svider på din tunga
jag tar det på allvar
badar i socker

tappar din nyckel
tappar mig själv
vill inte åka hem
ligger förlamad i din säng

försöker göra allt
frågar hur du mår men du avbryter mig
ler mot dig men du bara puttar iväg mig

kanske växer jag ur ännu ett par skor
tänk om jag kunde träffa någon som inte får mig att känna mig som skrot