Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hon


Hör hon eldens flammor inom mig när vi står vid varandra? Ser hon mitt dåraktiga hjärta när det tafatt och darrande klättrar upp i den högsta granen i hopp om ett par sekunder av ögonkontakt?

Möts vi kanske någonstans i den oändliga rädslan att säga något?


Vi kretsar långsamt i tid och rum, som vore det en ödets vals och vi två är planeter som korsar varandras vägar i omloppsbanan med sinsemellan olika lutningar. I sensommargräset utanför universitetet de där allra första dagarna på första terminen, där jag tänkte alldeles för mycket på svetten som trängde fram i armhålorna och igenom skjorttyget av den stekande solen för att kunna koncentrera mig ordentligt, och på hur hennes ord och tankar kom ut sockrade och inlindade i den mjukaste av röster. På några föreläsningar ett par rader ifrån varandra, innan vilka jag läst på frenetiskt om ämnet och vid varje givet tillfälle försökte briljera eller säga något roligt. Och så de där små ögonblicken när solen tycktes ha beordrat alla himlakroppar att ställa sig på de rätta positionerna och bana väg för att vi ska kunna närma oss varandra; med hennes högerhand vilande i min vänstra, hennes vänstra på min axel och min högra om hennes rygg. Där hon satt själv på raster och mest verkade försöka fördriva tiden med planlöst bläddrande i mobilen. Minns hon de där stunderna? Önskade hon att jag hade satt mig ner bredvid henne och inte gått förbi?

Önskar hon det nu?



Ett störtregn av tankar sköljer över mig så fort jag sätter mig på bussen hem. Jag försöker analysera vartenda ord och tonläge, varje blick, varje litet skratt och leende. Det finns en viss tjusning i det, lite som att ta itu med ett fängslande pussel utan kanter, men mest är det frustrerande. Hur mycket jag än tänker på det kan jag inte utröna vad som rör sig inom henne. Hennes förunderliga sätt att röra sig mellan umgängeskretsar och personer i hennes omgivning ger mig lika mycket hopp som förtvivlan.

En dag sitter vi vid samma bord och intar vår lunch. Hon skrattar på sitt charmiga vis när jag råkar välta min efterrätt över kanten på tallriken. Jag har aldrig njutit så av ett misstag. Vi pratar om allt mellan himmel och jord som om vi känt varandra hela livet. Samtalsämnena flyter sömlöst in i varandra och växer som ringar på vattnet ut i alla riktningar så där underbart att man efter en stund uppriktigt inte begriper hur man kom in på det här eller det där spåret.
   Allteftersom maten försvinner från våra tallrikar och folk som suttit vid samma bord en efter en går iväg börjar ett obehagligt tvivel växa, först nästan omärkbart långsamt. Jag börjar undra om det är precis så här hon talar med andra. Om de små blickarna hon kastat varit av ren nyfikenhet, om hon gör det även på andra hon har framför sig medan han eller hon inte ser. Sitter hon alltid kvar med den hon pratat med mest vid bordet eller finns det något speciellt i vårt möte? Kan det möjligen vara så att de här ångorna av känslor för henne som kommer ur mig ömsom medvetet ömsom omedvetet stöter emot en osynlig vägg mellan oss och ger mig en illusion av besvarat intresse? Av rädsla för att brisera drömmen släpper jag inte alla de ord jag hållit i mina händer så många gånger.
   Vi går tillbaka till lektionen sida vid sida i tystnad, sätter oss på olika håll, skickar iväg ett hej då till varandra genom sorlet i korridoren på väg ut. Medan jag väntar på busshållplatsen drar ett regn in. Det oupphörliga smattret överröstas av insikten att den rätte inte är någon annan än den man aldrig slutar drömma om - oavsett hur ens vägar kommer gå i förhållande till varandra. Jag tänker länge på henne den bussresan. För mig är det kanske hon. Men jag är rädd att det inte är vi.




Prosa (Kortnovell) av Daniel Lisik
Läst 1826 gånger och applåderad av 148 personer
Utvald text
Publicerad 2017-02-12 13:34



Bookmark and Share


  Förmångatårar
Alltså wow. Så vill jag också ha det, uppleva det fast med slutet tillsammans såklart. För det här scenariot. Så många gånger är det ditt men inte längre man kommer.
2018-08-19

  Starkast
Så fint! Så mycket igenkänning, så mycket känslor... <3
2018-06-15

  blått nagellack
Haha. Så hade jag visst läst den. Och tyckte uppenbart att exakt samma sak var fint sist. Hur som: applåder, verkligen.
2018-05-10

  blått nagellack
Jävlar vad fin den här var. Varför har jag inte läst denna?

”Jag har aldrig njutit så av ett misstag. Vi pratar om allt mellan himmel och jord som om vi känt varandra hela livet. Samtalsämnena flyter sömlöst in i varandra och växer som ringar på vattnet ut i alla riktningar så där underbart att man efter en stund uppriktigt inte begriper hur man kom in på det här eller det där spåret.”

Och

”Det oupphörliga smattret överröstas av insikten att den rätte inte är någon annan än den man aldrig slutar drömma om - oavsett hur ens vägar kommer gå i förhållande till varandra.”

Briljant. Bokmärker denna.

2018-05-10

  witchblade
Jag tycker om känslan dina texter utstrålar
2018-03-03

  enkel
Mycket mycket bra! I know the feeling...
2017-10-13

    Lovika
Vilken lycka att läsa! Underbar i all ovisshet och längtan! Fin!
2017-10-04

    ej medlem längre
Så vackert! Bokmärker
2017-04-10

    Sidenvind
Just precis sådär.

Och dessa ord:

"Det oupphörliga smattret överröstas av insikten att den rätte inte är någon annan än den man aldrig slutar drömma om"

Slår an ett djupt ackord hos mig. Väl skrivet!
2017-04-08

  Nimbus
Fy fan säger jag Daniel! Jag blev ju så nyfiken och var tvungen att gå in och kolla vad för text du pratade om, och så möter jag den här (positiva) käftsmällen med insikt! Mållös! Som du vet känner jag igen mig något så obeskrivligt, men som du ändå lyckas sätta ord på. Och jag tror verkligen du har rätt med dina ord i sista stycket. Sorgligt, men sant. Något att fundera över!
2017-03-20

    Julia D
Så otroligt, otroligt vackert! Blev nästan lite förälskad i denna text, och framförallt meningen "Jag har aldrig njutit så av ett misstag", träffade mitt i prick! Riktigt bra skrivet!
2017-03-16

  Svante VIP
Bra skrivet! Fångar känslan.
2017-03-07

  Stigi Skog
Så väl formulefat Daniel jag känner igen mej särskilt fjärde raden från slutet

2017-03-01

  McLashlan
ömsint och mänskligt alster som lyfter för varje mening och stycke. Dröjer sig kvar i medvetandet. Bravo! Nu återstår bara en fission och ånyo rader av din konstnärliga penna - i ett annat tonläge. jag tackar för god läsning!!
2017-02-28

  Björn Björkegren/Blue Bear
Tjusigt!
2017-02-27

  Mona Nordkvist
Mycket fint skriven text. Känner igen rädslan, att inte våga tala om vad man känner, vill, av rädsla att göra bort sig.
2017-02-22

    juanita
Väldigt fint språk. Meningarna strömmar och löper lätt in i mig när jag läser. Då känns det bra!
2017-02-18

  Senta VIP
Mycket bra om tankar och känslor om henne, den beundrade!
2017-02-17

    ej medlem längre
Lägger texten nära intill
kärleken mellan hjärtan

känner smärtan

Kärleksfulla kramar >3


2017-02-17

  Flisan VIP
En text som får en att tänka ''det är inte bara jag.'' Det är som att du berättar för alla att det du tror är så konstigt att tänka, det tänker alla andra också.

Jag tolkar den som ett fint sätt att beskriva en förälskelse, i vått och torrt. Ett litet hopp i en hemlig beundran.

Jag kommer på mig själv att le i samförstånd när jag läser den här!

Bra gjort.
2017-02-16

  Ezmeralda VIP
Fin text, som berörde!
2017-02-16

  M:tin VIP
Tycker om!!!!!!!
2017-02-15

  Elina Vacker
Väldigt vacker text, vibrerande skön och poetisk. Det enda jag skulle vilja ändra är att istället skriva den i andra person "du" och inte tredje person "hon". Det stämmer för mig bättre med att du sen skriver "oss" och " vi". Dessutom blir texten mer direkt, tätare och mer personlig, eftersom det direkta tilltalet är mindre distanserat. Kanske en tanke?
2017-02-15

  ULJO VIP
Otroligt bra skildrat
2017-02-15

    Jenny C VIP
Du har som en av få den där förmågan att genom skrivandet ge liv åt bilder på ett så nära sätt att man sugs in i berättelsen och blir en del av den under den tid det tar att läsa varje välavvägd formulering, varje oundvarligt ord som dina känsliga fingrar med exakthet har skrivit ner. Det går inte att ta miste på din begåvning och inte heller den här gången gör du varken dig själv eller någon som läser besviken. Sluta aldrig skriva Daniel! :)
2017-02-14

  Heikki Hellman
Alla fyra gångna år då du har skrivit här har läst dina texter. Du är ärlig, djupgående och du blir hela tiden bättre.. Jag talar pga mina egna ungdoms erfarenheter. Jag har levt likadana tider och känt som du då jag var förälskad upp över öronen. Du har talanger även annat än medicin, poesi! Du skriver flytande och ledigt! Tack för en fin text. Glöm inte att studera medicin även, fastän skrivandet vore dina studiers salt?
2017-02-14

  Tino
Det är inte rättvist, jag vill skriva spaltmeter av hur skicklig du är. Jag vill boka om mitt schema och under morgondagen bara skriva om din fantastiska gåva. Jag behöver väl inte tala om för dig hur bra du kan avsluta en text, det vet du redan, du har ett härligt språk men framförallt så har varje ord sin plats och betydelse, men det vet du redan. - Det ska du veta!!! Imponerad som alltid, du är anledningen till att jag överhuvudtaget loggar in på denna sida.
2017-02-14

  Thomas Widemark VIP
En fin text som man blir trollbunden av när man läser! Mycket Bra!
2017-02-14

    Here comes Johnny
drivet- inte utan begåvning
men i min smak lillgammalt.
nja. men lovande.
2017-02-14

  M.Eta VIP
En sådan målande fin text om känslor som uppstår! Flera stjärnor i kanten!
2017-02-13

  blått nagellack
Wow vad bra skrivet.

"Det oupphörliga smattret överröstas av insikten att den rätte inte är någon annan än den man aldrig slutar drömma om - oavsett hur ens vägar kommer gå i förhållande till varandra. Jag tänker länge på henne den bussresan. För mig är det kanske hon. Men jag är rädd att det inte är vi." Så jävla on point. Tack för fantastisk text.
2017-02-13

  Michaela Dutius
En text som lockar fram minnen...den rätte - den rätta....ja kanske det....skickligt formulerat.


2017-02-13

  Ezmeralda VIP
Fin text, kärlek men ändå tvivel.
Känslorna så bra beskrivna.
Grattis till utmärkelsen!
2017-02-13

    ej medlem längre
Bra skrivet!
2017-02-13

  Öknens Ros VIP
så skälvande och darrande känslor, att inte våga ta steget fullt ut. osäkerheten som hela tiden bromsar alla försök till initiativ.

grattis till utmärkelsen!
2017-02-13

  Alysse VIP
Mjukt och fint skriven
text fylld av förälskelsens
berg-och-dalbana av
känslor

Orden flyter fram
levande och medryckande
i ungdomens sköra anda
med osäkerhet, en pendling
mellan hopp och förtvivlan,
drömmar och verklighet

Mycket bra!





2017-02-13

  Mfredrik VIP
känslor som måste upplevas för att känna livets styrka, svaghet, ängslighet
2017-02-12

  Sommarina
Fin ärlig härlig text!! Känslig och gripande.
2017-02-12

    Birgersdotter
Väldigt fin kortnovell ..som är skrivet med ett fint och känsligt språk som gör att jag inte kan sluta läsa.Bra!
2017-02-12

  Grått med stänk av rött
Fint. Gjorde ett starkt intryck på mig.
2017-02-12

  Goraxy 89 Orion VIP
Väl Skriftat !
2017-02-12

    Elisabeth Nilsson VIP
Du skriver känsligt och berörande på en underbar prosa, om kärlekens hopp och förtvivlan, att inte våga visa sina känslor, av rädsla för att de inte är besvarade.
2017-02-12

  Lars Beermann VIP
Om man inte försöker blir man väldigt ensam-
2017-02-12

    ej medlem längre
Tack för denna oerhört fint skrivna och känslorika novell, alla tänkvärda reflektioner och iakttagelser!
2017-02-12

  DominiQueen VIP
Så oerhört vackert!
Magnifikt, hur en så rik skildring från Din vackra inomvärld kan teckna äkthet, tvivel, passion, längtan så himla hudnära, själsnaket och klart.
FÖRFATTERI:
Gestaltning av rädslor många säkert kan känna igen, eller låter trycka undan i en slags medvetenhetsbedövning, genom att alltid ha musik och andra distrasioner på..

Den fina kritiken och rosorna från Alice
och Ingrid vill jag gärna hålla med om och även jag bidra med en av superaliv skimrande vacker ros...
Jag anar Din bukett blir underbart stor, och sannolikt helt utan taggar för:
DU ÄR EN MÄSTERLIG SKRIVARE.

Tack. Bokmärks.
Skolmaterial? Absolut!

LoveLight
DominiQue
2017-02-12

    ej medlem längre
Jag upplever den förblindande känslan av djup vibrerande kärlek, en känsla som man kan utstå allt för att den ska förverkligas. Jag kan även uppleva ytterligheter som starkaste hopp och stor förtvivlan, hur man bollas mellan dessa punkter i sin ovisshet.
Mycket fin text!!
2017-02-12

  Ingrid Trolle
En underbar novell
med fin svenska och
ett rikt innehåll, som
gladde alldeles särskilt.
Jag trodde inte att
ungdomen tänkte så
längre, när det gäller att
få kontakt. Hur glad blir
man inte då, när en så
innehållsrik professionell
novell hamnar
under ens ögon.
Stort tack för att jag fick
läsa den!
2017-02-12

  i af apa
ungt. sött.
2017-02-12

  Hestia VIP
Tyckte mycket om att läsa din text! Den andas förbehållslös passion. Vackert! Smärtsamt igenkännande av alla tolkningar han gör om henne. Vilka känslogåvor han bär...!
2017-02-12

    ej medlem längre
Vilket rikt och vackert språk du har! Jag tycker att novellen vore en bra text att ha på högstadiet eller gymnasiet som diskussionsunderlag, t ex i svenska eller samlevnad, dels för språkets skull men också för att det är många som inte riktigt har fått med sig från barnsben hur ömsesidiga, sunda relationer skapas, utvecklas och fungerar. Det är i synnerhet inte lätt i vår tid, med allt vi matas med via media, som inte direkt underlättar utvecklingen av goda relationer och det riktigt goda livet för alla.
2017-02-12

  alicja lappalainen VIP
....romanesk!
2017-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Daniel Lisik
Daniel Lisik