I ögonvrån.
Allt det där dammiga glammiga
drömda glömda och gömda
i hemmet och livet

den alltmer äldre
och änmer nya tiden

Allt som ännu bara syns
i dammråttornas spår
och torra hostande önskedrömmar

när dom öppnar upp ett berg
av någonting grått

och skriver i dammet
med fingret och svansen
tillsammans

dom gör åttor och råttor
dom gör änglar i dammet
med sina avlägnsa vingar
sina själsliga spår
kring sina svansar
som har slingrat
till en åtta
dubbelögon
klicksilversand
både torrt
och flödande fuktigt
i glaset
med svansen och penseln
på duken
och huden

av glömskan och livet
i spåret på golvet
det halvslagna året

när dom skriver in evigheten
den omöjliga timmen:
(8-8-8!)
bara en knapp tredjedel
av ett helt dygn - som just har klockats
med en svans
hos en kyrkoråtta
med månskens-dans

i sina ben
och sin snåriga svans
som en orm
som har fångat
början eller slutet

till en dubbelnolla
upp över ett golv
och igenom spåren
av en ännu putsad
kyrkoklocka

kanske i brons
med koppar och tenn
i en omöjlig
nödvändig
återförening

med dammet av allt
och den sköraste sången
från ovan
från ovan

som dånar igenom
hela klockans omkrets
när den smektes så återhållet
med råttans pensel

den gråaste svansen

nånting som darrar
från en smekning
till vibrationerna
av ett berg

någonting som blandas
med larmet på gatan
och den vackaste sången
som ekar igenom
hela berget av en kyrka:

barnakörer
änglakörer
morgonkörer
studenters varma gröna körer

alla saker
som har hörts darra
igenom svansen
av en kyrkoråtta
mot den halvputsade kanten
av en kyrkoklocka

inför Stadens
och hela Mänsklighetens egen musik