I regnbågspölen på gatan

ser jag en helt annan värld
som målad med oljetårar

och tillbakavändade
midsommarregn

med havet avbruna vågor:
så sköra stråk -
darrande på ytan av vattnet

en viktlös båt - som ett litet löv
på hinnan av atmosfärer

som ännu inte vet
om det är uppe eller nere
med vått och torrt

har tagit sig
igenom spegeln

till gryningsljuset av staden
till feltända gatan
och dess förfärliga
och fantastiska människoliv

med spring och myller
tusentals färgspår
bland människoöden
rör sig genom vattnet
kommer hit
och - genast försvinner

några kanske faller rätt igenom
just denna regnbågspölen
just denna spegelbilden på gatan

till en annan dunkel gåtfull värld
i silversepia och månskensskuggor
med regnbågsvavel penslat på

både mera skymningsmörk
och mera upplyst
än nu denna gatan

som om heller den
inte riktigt längre vet
om det är natt och dag

om den är våt
eller torr
i sina steg
med sina penselstråk

om den är klar
eller bara just har börjat
att måla fram
det den alltid är

smeta ut - på sin flerfaldiga duk
i lager på lager
med urgammalt av stoft
livsnötta detaljer
som kinaporslin
någon ännu mer dyrbart
när man faktiskt kan se
den histiorik - det liv och den tid
som där skimrar fram
igenom spåren av åren
en liten viskning
med dom hårdaste tårar
och känslostråken
av en nästan bortvänd oljemålnings
sköra sår

blev knappt en haiku
ur evigheten av ett liv
nästan överfullt
nästan levt till ett hundra komma nånting
procent

Men världens bästa haiku!
kanske det - ja kanske det
i djupet av miljoner orientaliska sinnen
och dimmiga minnen

ville missa opiumkrigen!
blev fast i en håla -
nästan ett kvarts sekel
men - tog sig ut därifrån igen
ut från buken av draken
(nyfödd och gammal)
den med fel typer av färg
den vars andedräkt - är för sjunkdomsgrön
eller för svavelguldröd
för alltid för sig själv
och för det som skänkts -
blänkts - och tänkts

vid någon slags keramik
framför en hemlig själslig spis
mot pennans fingerspets

och i handens spår -
bland så många andra
darrande händer
ett eko - tillsammans
i danser av många slags takt

vi kände - ja!
att det faktiskt finns
någons slags tyngre liv
och en utsträckt värld
någonstans
någonstans
där utanför
och långt
här utanför

blev till sist världens bästa haiku
för alltid nu bevarad
i tusentals hjärtan och drömmande själar

och - ett evigt liv
helt fullständigt sopat bort
med stråken
av allting och alla

men vad gör det
ja - vad gör det

vi har ju i alla fall vasen!
och en handfull få rader
med ekon av ett liv

på våran orientaliska oljepölsgata
och livets spegelvända dröm