Solstrale… SAMHÖRIGHET MED SAMMETSKÄNSLA
i en korridor någon stans satt en ensam flicka på en stol hon hade hamnat på Boden lasarett för hon fått en metkrok i ögat flickan vara sex år, tre när det hände de trodde att hon skulle bli blind på det skadade ögat därför var hon där
det var 1976 och ingen kom på besök en studentsjuksköterska kom på praktik hennes närvaro var sammetslen och mild jag har sparat alla teckningar hon gjorde i mitt minne finns hon med sin godmodighet tänker ofta på vad hon gör idag vart hon finns med sitt svarta vackra långa hår rödaste läppar som mildrade så med vänliga ord min rädsla
önskar att Rosmarie fick en kärleksfull make att ditt liv blev fyllt med barn och skönhet
tackar dig för det oersättliga du gav mig då en insikt om att oavsett situation finns kärlek den kärleken till sitt själv som speglas till andra
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 362 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2017-02-14 13:21
|
Nästa text
Föregående Solstrale
Senast publicerade
LÅT HJÄRTAT VARA MED VID ALLA BESLUT ÖDELÄGGELSE AV ETT HJÄRTA NÄR VI ÄLSKADE II NÄR LÖGNERNA BLEV EN SANNING VAD SEENDET KAN UTGÖRA FÖR HINDER ATT KLAGA ELLER INTE KLAGA = VISAT CIVLIKURAG ELLER INTE HON ÄR JU ETT SOLSKEN ANTROPOMORFISKA DJUR I JULEÅ - Resumé Adventskalender 2023 Se alla |