Dom hade uppfunnit doftlösa rosor

PÅ ALLA HJÄRTANS DAGEN

Dom hade skapat dessa doftlösa rosor
som - ett alla hjärtans skämt!

Med genetiska trix
och vetenskapens mix
av så många ädla nyanser
färgade knoppar
och ädeldoftande blomblad

med en genetisk katta-strof
i vetenskapens språk
inför alla ihopvikta hjärtans-dags-kort
en liten sång och avbruten strof

i labbets fackeldunkla sken
dom gör nu det igen.

Dom har uppfunnit doftlösa rosor
som smyger fram i vart luktande sinne
som den allra sterilaste
laboratoriemiljö
som ett eko - av sin egen ohörbara perfektion
alltför perfekt - för livet själv
bara för perfekt
för denna mänskliga värld.

Dom har just uppfunnit doftlösa rosor
som nu och för alltid
har blåst bort sitt moln
av svävande trädgårdstårar
för att nu bara
vara ett ett uttorkat hav
av halvläkta hjärtslag och sår.

Ja!
Dom hade - äntligen! -
uppfunnit rosor utan en doft
för oss rysande nysande allergister
för oss alla näsvisa och överkänskliga
men - så själfulla
älskare av blommor!
A varje sort.

Ja!
Dom har just uppfunnit doftlösa rosor
men just...
den här sortens rosor...

är nog minst tiotusen gånger
än mera sköna
att bara kunna se

Tiousentals gånger mer vackra -
i hjärtat och sinnet
att bara en enda gång få beskåda
att drömma och känna
att kunna ge till sin älskling

än alla dessa andra
sorter av ursköna trädgårdsblomster
och evigt väldoftande midsommarrosor

som någon

kanske bara enda gång

faktiskt

har sett