Redan medlem?
Logga in
Nittonhundrafemton. En systradikt.
flätebarn, förklädestös, vart sträcker sig dina drömmar?hon kastades in i deras liv när hennes barndomsdrömmar ännu inte formats och hon läste sorg på deras läppar fast orden sade något annat
hennes flätor var som ler och långhalm med systerns hennes tårar var koncentrat av saknad som hon inte tillät sig på dagarna de var tomhet och längtan, vemod och sorg, konkretiserade i droppar över hennes lagade förklädeskjol och invävda i drömmen om ett hem
*
ändå blev det du som blandade kärlek med trygghet i ett kärl av solstrålar och lärde dina barn och barnbarn vikten av att leka, av att våga, av att bara vara
och dina händer hade kunnat få is att förångas sublimera tid till ögonblick
så varma var de
© Birgitta Wäppling, 17 februari 2017
Fri vers
(Fri form)
av
© Birgitta Wäppling
Läst 454 gånger och applåderad av 14 personer Publicerad 2017-02-17 23:40
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |