De gröna krusbären
var nått otroligt sura.
Smakorganet fick sig,
verkligen, en dust!

Men man tugga´, ändå, -
krossa´ de gröna mellan
tänderna, sög å svalde, --
skulle, ju, växa upp å leva.

Som en förmildrande - -
omständighet, upptäcktes
de röda! I dem hade
surheten reducerats å

en blid sötma gav dem
en ljuv smak av -------
äkta, röda krusbär..
Minnet av den - - -

tog jag med mig genom
Livet, -- fastän har
inte ätit krusbär, röda eller
gröna -- på många år!

Krusbärskräm med
mjölk var gott ! Görs,
äts sådan, numera ?
Eller, --- blott i Minnet?