det blir monotont

att skriva om monotoni

jag har redan gjort det

så nu låter jag nog bli

det blir trist att skriva om

hur uttråkad jag är

eller om den tid

då jag var 18 år och kär

det kan bli rätt långrandigt

att klaga på vår stad

alla rim är använda

och jag är föga glad

det blir också enformigt

med enbart nostalgi

eller litanior

om den tid vi lever i

att det blev en text till sist

det ser ju var och en

under tiden läggs ännu

en kvart till dåtiden

morgondagen ruvar på

sin egen hemlighet

det är gimmickdags igen

så: TINTIN I TIBET!

LARZ GUSTAFSSON 20/2 2017