Lade ner en hel månad
på att göra rummet i ordning.
Flera veckor (eller år!)
för att hitta
det rätta sinnelaget.

Med det precis rätta pappret
handarbetsformade
nästan höstlövsgula
obefläckade med moderna tekniker
och kemikaliesjöar
med en silverförgylld
bläckhornspenna
med regnbågspenslad fågelfjäder
och en hoande uggla på toppen
i strålande silver
med hatten på huvet
i ett hav fullt av böcker
och halvskrivna brev.

Nu är jag själv den ugglan.
Är verkligen redo att börja skriva.

Men...
vars är alla orden?

Jag är ju redo!
För att skriva
på den stora livsromanen.
Mitt livs mästerverk
kittlar fram
över spetsen av tungan.

Men vars är alla orden?

Bara ugglan den hoar.
Koppen med bläcket
den tiger och blänker
som en silverblank sjö
mitt i natten
bland onåbara stjärnor.

Jag vill ta ner dom alla
fånga in glöden
det skimrande stoftet
i en jättelik svans
ifrån himlarna ner -
till min månskenspenna.

Men var är alla orden?

Som bara ugglan
jag ropar och hoar.
Om alla dom orden.