--Tala är lätt (och så svårt) på ett stökigt Speakeasy (men gör ändå ett försök!)--

Speak-easy!

Lätt att känna
på allas läppar
liksom droppar
smyger skummar fram

men så oerhört svårt -
att kunna besvara

har du varit där?
var ni tre eller två?
har det verkligen hänt?
hade du verkligen gjort det?
och känt det?

att bara tala så lätt -
fram på tungan

som om nånting har svalts
alltför fullt
alltför fult
för denna världen

bara att bara spotta ut.

vad kunde vara värre?
vare sig mat
brygder och krut
blod slem och saliv
lossnande snus
i stänkande klumpar
och andra dallrande saker

på allas läppar
tungor
munnar
djupt i hjärtat

för fult
för att viska och säga
så gyllenbrunt
ändå alltid
likfärgs-smuts-gult

nånting så svårt
och så monstruöst

nästan alla
har varit där
men ingen som vet
ingen kan säga

just vad det är
just vart det är

speak-you-me-easy
med kosmopolitisk
ursprungsbrytning
så lätt att tala
med ojämna ord

så förfärligt
svårt
att ändå kunna besvara
och ändå
inte

om du faktiskt var där
om du bara har hört
om allt det du hade sagt
just precis
vad du skulle--
(blir faktiskt avbruten precis här
på ett riktigt stökigt speakeasy
av en halvnykter sköterskas
nästan friska ord)

ett ord -
för mörkt
för fult
för runt
för överfullt
för ödesmättat sant
att kunna säga och gissa
(att knappt ens viska)
och visa upp
i dagsljusets
glöd

bara på ett speakeasy
i vårat melankoliska mörker
mellan viskande fbi-väggar
och hemliga dokument

har vi fått det nästan sagt
kanske i brev

eller med ett eldtungat möte
vid ett bord

på ett verkligt stökigt speakeasy

vid ett bord
fullt
av halvt sagda ord